Lördag

Lördag. Natalie och Sebastian åkte hem idag och jag kom hem till en tom lägenhet. Så fruktansvärt tråkigt, ångestladdat och värdelöst. Jag gör inget annat än o sover här hemma, så varför inte sova i soffan innan man ska lämna hemmet igen? Ursch, avskyr att vara här själv. Dom två har varit här ett par få dagar, men jag har njutit, vi har skrattat, ätit, haft picknick, druckit öl och myst på. Väldigt trevligt! Jag har sagt upp mig från jobbet oxå, så jag är alltid inne på min uppsägningstid. Känna jävligt skumt att lämna min Condis-familj. Men det är väl dags att ta tag i det här livet och inte skjuta upp på utbildningen mer. Ta ett steg till, utmana sig själv. - Gävle högskola , here i come!!


En sån kväll.

vi höll om varann och sa, i natt så är det du och jag. Men du försvann, gled ur min hand. vart tog du vägen, jag kan inte hitta dig. jag är för full knuffas omkull, vart tog du vägen. jag kan inte fatta att jag tappade bort dig säg vart är du nånstans, står och skriker ditt namn. men om jag hittar dig och du bjuder med mig hem så lovar jag att du kommer skrika mitt namn. För jag vill bara känna på din kropp kropp hela natten. men mina vänner säger stopp stopp håll i hatten. men jag vill känna på din kropp kropp hela natten. och mina vänner säger stopp men jag vill att ditt hem blir där jag hänger min hatt.


Det var en gång en lycklig Sofia....

Vissa saker saknar man mer än andra.... Jag är antagen till högskolan i Gävle. Det innebär att jag är en socionom inom 4 år! Heja mig.


Väntan.

Längtan efter lycka. Jag vet att det är en kliché att längta efter lycka... Men det är så sant! Tänk att få vakna upp en morgon, känna sig normalt "nyss-vakna-trött", känna en glädje över att dagen har kommit, att det inte gör något att kliva upp, att inte behöva känna ett tryck över bröstet.. Utan bara att få vakna och tänka "det gör inget att jag är vaknade idag, igen". När kommer den känslan? Jag hatar att vänta. Att bero på vänta, idag är det den 12e juli. Idag lämnar de ut ett preliminärt besked om högskolor. Den väntan är alltså över. Snart.


Lediga onsdag.

Idag har jag varit på loppisturne! Blev en klädhängare och lite kläder.. Men när jag kom hem märker jag att jag inte har en skruvmejsel, så känner jag mig själv rätt så kommer den ligga på golvet i en evighet. Har inte ens en kar' jag kan tvinga fixat det! Typiskt. Strax är det räkfrossa som gäller! Längtar. Det ska bli så gött, ska äta ihjäl mig. För övrigt har jag någon slags oro i kroppen som jag måste försöka analysera vart den kommer ifrån. Man blir så trött så trött! Piss.


Men tusan!

Jag gjorde en massa bra styckeindelningar i det förra inlägget, men dom ville inte fasta. Så nu blev det ju bara rörigt! Typiskt. Sorry.


Hej, jag heter Sofia och jag är en bra människa!

Hade tappat bort mina inloggningsuppgifter, men lyckades klura ut vad det var. Så nu är jag tillbaka! Vart står jag idag? Jag har hela onsdagen kvar, sen får jag beskedet, mitt öde ligger i antagningen.ses händer. Ska jag bli en stockholmare eller inte? En gävlebo? Det är en skrämmande känsla.. Kommer jag att vara kvar här om en månad? Att packa ihop mitt hem, säga upp sig och allt vad det hör till. Mitt hem, kan vara bra att byta... Dock är detta hemma, men det känns som att jag inte kan gå vidare när man vet att jag skaffade hemmet tillsammans med mikael. MinMikael. Det finns ett undermedvetet "oss" över det hela. Jobbet känns oxå bättre än på länge, jobbat 7 dagar i rad men den gör inte så mkt. Jag har tagit vara på min lediga tid till tusen! Bra. Det är nästan så att det är en fröjd att gå till jobbet. Vänner. Jag har pratar med dom jag behöver och det där svarta molnet har blåst vidare! Hur skönt som helst. Ångest. Den finns där, nästan ständigt. Ångesten över att vara ensam, att inte ha någon att prata med jämt, smsa, kramas eller pussas med. Att inte kunna leva på bekräftelsen av andra längre. Att själv försöka säga "du är bra Sofia". Oron och trycket över bröstet Upplever jag flera gånger om dagen, varje dag. MEN inte så många tårar, skakningar, duschar... Denna Vecka! Ja, jag är verkligen ett "flickväns-material". Är inte så duktig på singellivet, eller egentligen bara ovan. Jag var ju en jävel på killar i mina yngre dar! Jag har tagit bort det andra täcket ur sängen.. Jag är ensam nu! Behöver inte alltid ha två täcken. Jag väntar inte på nån längre. STARKT! Men, det betyder att jag har två uppsättningar av alla påslakan i "onödan". Puss


.

Jobbat. Har jobbat in mina 75% timmar + lite till de senaste 3 dagarna. Tur för mig att jag hade 6 underbara dagar i Stockholm innan den här helgen! Invigning av "vardagsrummet" på jobbet betyder att det varit ös hela helgen! Och man har fått ny energi till att gå på jobbet igen. Nytt är kul! Haft hur roligt som helst på jobbet, förutom mina downs. Men dom ska man ju inte haka upp sig på...

Duschen som jag nyss gjorde, vi kan kalla den "ångestduschen", kändes som att den sköljde av all skit. Rent symboliskt! Kanske den bästa duschen på länge. Somliga låser in sig, tar promenader osv när den mörka känslan tar över... Jag duschar, duschar och duschar. Psykiskt har detta varit en SJUKT påfrestande helg. "privatlivet" ska vi inte prata om, så fruktansvärt ovärd och dåliga människa-känsla som infunnit sig kan ha varit det värsta på länge. Kanske någonsin. Mina elaka, fruktansvärda tankar har kommit gång på gång.

Men så var det där med att lägga om energin... Tack till underbara Erika,EmmaP, Amanda och EmmaM! För att ni står ut med mig, för att ni lyssnar. Sitter där. Kramar mig. Jag vet inte hur jag ska kunna visa hur otroligt glad och tacksam jag är för att ni faktiskt är där, trots att jag gråter, klagar, gråter, pratar om mig mig och åter mig. För att jag inte har någon positiv energi att ge er. Tack för att ni är ni, och för att ni ser mig, är med mig trots att jag är jag. - jag älskar er.

Mina andra vänner, jag kan inte be nog om ursäkt för att jag inte kan ge er det ni vill ha just nu. Jag förstår att ni tröttnar och att ni drar er undan, - jag vill inte heller umgås med mig själv. Men jag lovar er, att jag aldrig någonsin ska släppa taget om er . Om/när ni själva har varit med om mina känslor och min panik. Ska jag stå där, förstå er och hjälpa till. För jag älskar er.


RSS 2.0