Hej, jag heter Sofia och jag är en bra människa!

Hade tappat bort mina inloggningsuppgifter, men lyckades klura ut vad det var. Så nu är jag tillbaka! Vart står jag idag? Jag har hela onsdagen kvar, sen får jag beskedet, mitt öde ligger i antagningen.ses händer. Ska jag bli en stockholmare eller inte? En gävlebo? Det är en skrämmande känsla.. Kommer jag att vara kvar här om en månad? Att packa ihop mitt hem, säga upp sig och allt vad det hör till. Mitt hem, kan vara bra att byta... Dock är detta hemma, men det känns som att jag inte kan gå vidare när man vet att jag skaffade hemmet tillsammans med mikael. MinMikael. Det finns ett undermedvetet "oss" över det hela. Jobbet känns oxå bättre än på länge, jobbat 7 dagar i rad men den gör inte så mkt. Jag har tagit vara på min lediga tid till tusen! Bra. Det är nästan så att det är en fröjd att gå till jobbet. Vänner. Jag har pratar med dom jag behöver och det där svarta molnet har blåst vidare! Hur skönt som helst. Ångest. Den finns där, nästan ständigt. Ångesten över att vara ensam, att inte ha någon att prata med jämt, smsa, kramas eller pussas med. Att inte kunna leva på bekräftelsen av andra längre. Att själv försöka säga "du är bra Sofia". Oron och trycket över bröstet Upplever jag flera gånger om dagen, varje dag. MEN inte så många tårar, skakningar, duschar... Denna Vecka! Ja, jag är verkligen ett "flickväns-material". Är inte så duktig på singellivet, eller egentligen bara ovan. Jag var ju en jävel på killar i mina yngre dar! Jag har tagit bort det andra täcket ur sängen.. Jag är ensam nu! Behöver inte alltid ha två täcken. Jag väntar inte på nån längre. STARKT! Men, det betyder att jag har två uppsättningar av alla påslakan i "onödan". Puss


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0