Välkommen.

Idag kommer min sista dag som sjuk. Imorgon är jag friskförklarad. Efter nästan 4 månader borta. tänka sig, 4 månader och det känns ibland som att man inte kommit nånstans.

- men nu är jag frisk på papper. Positivt. Back to Work and the World Again! Welcome Sofia .


En stor puss.

Älskade mamma kom hit ikväll <3 jag bakade en kaka och bjöd på en äggmacka. Som jag längtat efter stekt ägg!! Längtar redan till frukost.

Imorgon kommer denna skönhet till mig. Jag tänker pussa henne även fast hon inte vill! Underbart med påhälsningar. Då känns mitt hem liksom som ett hem. Inte bara ett "place to be"....


Hopp

Fått nys om en stuga att hyra i Sthlm! Underbart. Vi får hoppas :) skulle väl passa mig perfekt, en stuga på landet... Ca 25 min från stan. Det vore väl dumt att lämna "på landet"- känslan hemma? Helt och fullt .

Fortsättning följer...


Ursch

I väntan på besked. Inte min bästa känsla... Men det är väl sånt man går igenom som människa, i guess. Ursch!
Vill inte att morgondagen ska komma .

Kanske hörs.


En bild säger mer än tusen ord.

Min helg har varit bra. Inte helt fri från såna där downattacker! Men jag överlevde . Tack Amanda och Erika <3 två fina själar.


Mums

Hängde just upp mina nytvättade träningskläder! Imorn kommer jag lukta såååå gott under mitt träningspass :)


Ett stort minus.

Ett minus, som i något positivt :) jag och dietisten hoppade båda två av lycka!

Dagen har jag tillbringat på gymmet, i ämbarbo & möten . Körde styrka på gymmet, hade ingen som helst motivation till att ens åka dit idag. Längesen jag kände så! Men jag masade mig iallafall dit, värmde upp och pumpade några kilon. FETT STARK! Haha. Efter min inte så super intensiva träning har jag hjälpt pappa med att oljat in hela trädäcket, litet hus o staket runt poolen... Det har gått några liter och än är det inte klart :p

Avrundade kvällen med 2 mil på motionscykeln i vardagsrummet och några magövningar! Motivationen kom tillbaka :D

En hemskt bra dag med min älskade familj <3. Trots lite tårar hos psykologen, ett ganska jobbigt möte. Det var oxå längesen!

Men dagens, det är mitt minus :)


Fina ni '

Mina fina vänner <3 det är som fjärilar i magen när jag tänker på er. I'm in love!

Ikväll efter jobbet satt vi vid älven, vid elden. Lyssnade på musik och pratade massa... Roliga minnen och berättade saker vi inte redan visste om varandra! Ibland känns livet värt att leva.


Impulsiv. Sundsvall. Jag älskar't!

Fikat på ett supermysigt cafe vid sidsjön, ätit god middag, tränat ett jäkla hårt pass med Jocke (sprang ca 2,5 km och sen styrka) utomhus, goda oster och kex, häng i soffan, träffa fina vänner, utflykt på södra berget(vacker utsikt!!), en wrap i solen... Det är ungefär det man hinner med under ett dygn i Sundsvall! <3

- tack Anna och Jocke!


Träna

Det är tur att man kan skynda sig iväg på gymmet när paniken kommer och man blir rädd för sig själv när man är ensam.

- motion är ångestdämpande . Underbart!


Brinn för att dö

Snart dags att sova igen. Kul. Livrädd att vakna med samma känsla som imorse. Men vad gör man, livet går vidare. Dag för dag! Imorn kan ju vara en bra dag.

Min PW gav mig fetaste skavsåret på hälen. Kul. Det med. Mår dåligt över att jag inte åkte på gymmet efter jag slutade 22 ikväll. Kul. Dåligt. Idag får jag inte ihop fem positiva saker till min lista. Kul.

Hatar att vara ensam, nu ska jag lägga mig i duschen. Och fortsätta gråta. God kväll


...

Ingen förändring..

Hoppet är det sista som lämnar en... Har jag hört.


Då man nått alla jävla gränser .

Att vakna med den här känslan. På riktigt!!! Inte ens i drömmarna kan man få bli fri den här skiten, inte ens när man sover kan man få slappna av, leva i ett lugn, inte bry sig om saker och ting. Tvärt om, man drömmer så man vaknar i en panikångestattack! underbart. Hela jävla dagen är förstörd. Jag är förstörd. Orkar på riktigt inte mer. Där borde fan gränsen gå, kul att vara rädd för sömnen.

Ibland önskar man sig själv så onda saker. Ibland hatar jag min feghet mer än vanligt.

- skjut mig.


.

Känslan förklaras som ett ständigt tryck över bröstet, ofokuserad, disträ och tankspridd, huvudvärk, svidande i ögonen "när som helst kommer tårarna"-känslan, icke glad... Ja. Idag har det varit så, hela dagen. Vill inte bo ensam. Jag vill ha en förändring i livet, en positiv. Vad är det för mening med att ens vara vaken här hemma? Ligga ensam i soffan , laga te åt sig själv, kolla på en dålig jävla serie ? Ursch. jag hatar att släcka lamporna. Att se grannen släcka i fönstret, få "god natt"-sms av alla jag terrar på kvällarna... Att inse , att det är bara jag här, bara jag vaken. Med ett tryck över bröstet.


Mer ensam är vanligt.

En upptagen Helg. Finns bra stunder. Finns dåliga stunder. Vissa värre än andra. Ikväll, just nu.. När migränen slagit till. Kollar man omkring sig här hemma och undrar "vart är han?". Finns fortfarande spår kvar... Man tror att han kommer snart. Men så inser man att man förblir ensam resten av kvällen och natten. Att man faktiskt är ensam imorgon oxå. den känslan. Dom tankarna får mig att vilja duscha. Rent symboliskt skölja av mig den oron och dom tankarna.

- ensam, är stark va?


Freeedaaag!

Fredagen är här! Som ni alla längtat va? "äntligen helg" tänker ni... Nu börjar arbetet säger jag. Min första jobbhelg på månader står runt knuten och med det kommer inbjudningarna "tänkte dra ihop alla och käka middag ikväll" säger pappa, "spela spel på Condis och mysa.... Men du kan ju hänga på när du slutat" säger den andra.

- åter igen slår tankarna igång!

Nu ska jag vänta på att den här maskinen snurrat klart och sen träna. Wish me luck!


Hej på dig dagen!

Jag har haft en bra dag! Mycket. Spenderat den i Gävle, nån klänning rikare och mkt fina nya naglar :) en mysig lunch med Elin ( som jag inte snackat skit med på huuuur länge som helst) och fika med mina ljusdalstjejer, som jag inte heller sett på väldigt länge! I'm in love. Dom är så fina <3 tack!

Har avrundat kvällen med 65 minuter på crosstrainern, med högt tempo plus några ökningar och "backar". Grymt! Det är ju en otrolig känsla när man verkar slå fysiska rekord hörrni!! Har även utmanat mig själv med att hänga i den där häng-mag-övnings-fällknivs-mackapären! Aldrig vågat ens röra den förut, men jo då, sakta med säkert ökar man antalet fällningar.

- det här är min BÄSTA ångestdämpande medicin tror jag! :) längtar till nästa pass.
Sov gott alla, men först! En dusch, inte lukta ursch.


Jag är grym, FATTAAR doooo?!

Jag är fan snygg, sexig och singel! Lättå. Grym på att hålla igång träningen iallafall, den saken är säker. Grym på att hjälpa andra människor med att plugga oxå. Grym på att ligga i duschen. Jag är även grym på make up. Grym på att springa på en crosstrainer i 65 minuter. Grym på rumplyft, samt att sparka ben. Grymt snygga ögon, med sug i blick. Ja... Jag är fan grym alltså!!


En puss

Hos psykologen idag äntligen. Dags att ta beslut och fastställa min önskan. Min önskan är min lag!

Hon avrådde mig från saker och uppmanade mig till annat. Att bara ta vara på saker och människor som gör mig gott och ingenting annat . Det är väl så dags att Lyssna på kroppen, när den säger ifrån... Igen! Min nedstämdhet har alltså på något sätt kommit tillbaka. Dom onda tankarna om att planera slutet på min resa är tillbaka, glädjen har återigen drunknat i någon sjö och den sociala biten i livet börjat att bli jobbig igen. - visst är det väl underbart?!

Dom pratar om att öka dosen, men jag tror att om jag slutar leva med ovissheten kommer det bli bra igen. Jag kommer tillslut kunna säga "jag mår bra" när någon frågar... Och mena det! Det är mitt mål, långsiktigt.


Svart på vitt.

Jag önskar att jag kunde ge er och framförallt mig själv goda nyheter eller ett glatt inlägg. Men jag använder ju det här stället för att vräka ur mig känslor, det var en vän som sa "du skriver saker på bloggen som du inte berättar annars". Vilket är sant, tror jag.

Jag har aldrig någonsin varit en "pratmänniska" som har lätt för att berätta om känslor öga mot öga. Till psykologen säger jag mest "jag vet inte om jag kan förklara med ord"... Men ge mig ett papper och en penna så kommer orden som en flodvåg. - som här, oftast! Att blogga är ju dock lite modernare dåårååå. Jävligt offentligt oxå, men det bryr mig inte det minsta. Kan vara så att det här är MITT och här bestämmer jag. Skön känsla, jag kan gråta här bakom skärmen hur mkt som helst utan att någon ska se mig. Det kan man inte under ett face to face-samtal... Även om jag alltid gör det oxå! Men här kan man inte känna sig sådär skyldig eller meningslös, som jag ofta gör under viktiga samtal med chefer eller nån. Att visa sig svag, vilket tårar oftast betyder.. Enligt film iallafall, eller enligt mina tankar! Man slipper det på en blogg där jag får säga vad jag vill. Här känner jag mig bara stark och tom i några sekunder efter ett inlägg är skrivet. Dock gråter jag jämt, när jag skrattar, är förbannad, nervös, ledsen eller lycklig. - mina tårar kan man inte tyda sådär fort. "hon är svag". Jag brukar tänka "bry dig inte om mina tårar, jag är bara förbannad".

Så vill du se hur en deprimerad ungtjej mår och beter sig så kan du välja att läsa här. Annars, tja.. Vad fan gör man inne på Sofiagu.blogg.se?!
Här bestämmer jag. Är man trött på skiten... Vilket jag oxå är! Jag önskar att jag slapp läsa min blogg... Men jag måste ju alltid läsa igenom inläggen, kan lätt bli vimsigt och en miljard stavfel
När jag skriver för jag måste hinna med att få ner alla tankar. Är så förbannat trött på den här "nerekänslan", att inte känna glädje fast man borde. När kan jag börja bestämma över den känslan? Så trött den alltså, det gör mig förbannad och faktiskt ledsen till tårar. - ledsna tårar.


En till dålig dag

Jag är en trött tjej. Som har en dålig dag. sovit sen jag kom hem för snart 4 timmar sen och skulle kunna sova ännu mer som det känns.

Orkar inte skriva. En pissig dag och ett pissigt liv. Bra syn på livet.


Det är bara en kopp kaffe som saknas!

Sitter i solen hos broder efter dagens andra pass på gymmet. Körde några intervallrundor på crossen och sen armar och lite core.. Både jag och Erika kändes oss rätt nöjda!

Väntar in Frida och Lowa, kommer inte in i huset än ... Men kaffe vore gott! torrt i munnen , kan förstås bero på att jag svettas ut mer än jag dricker. Försöker komma på vad det är som gör att jag inte gillar att dricka vatten under träning... Är det vattenflaskan månne? Eller själva ansträngningen att behöva föra flaskan till munnen? Vad vet jag.


På gott och ont

Det är synd och kanske lite konstigt att man ska behöva hinna sakna varandra när man bor på samma lilla ort och jobbar på samma lilla ställe. Men det är så sant som det var sagt.

Får känslan av "så nära, men ändå så långt bort". Men rörd, nästan till tårar blev jag av det här smset från Fina Jennie Lindgren <3


Home sweet home?

Att krypa ner under täcket i sitt gamla flickrum kommer nog alltid att vara en speciell känsla. På gott och ont. Känslan av att veta att mamma och pappa är några meter bort, höra katten jama, vakna och veta att det finns frukost i kylskåpet... Den där tryggheten som bara finns innanför dessa väggar!

Men det är inte hemma längre.


Någon bättre än mig finns fan inte

Man få känna sig nöjd . 45 intensivt (min intensiv-skala) på crosstrainern!

- jag är så jävla bra. Jag, Sofia Veronica Gustavsson.

Och, stavar jag mitt efternamn med V och skriver ut mitt andranamn.. Så fattar ni hur jävla bra jag var ikväll! Nyss. Från stilla sittande kvällsfika till ös. Heja gymmet som har öppet till 00 varje dag! Nu ska jag duscha, inte duscha bort ångesten, utan en må-bra-dusch! :) o de ni. Händer fan inte ofta. Njut för min skull! Lätt värd.


RSS 2.0