Hitåt eller ditåt

Mitt senaste inlägg blev nån dag försenat, men ni fattar grejen. Den 17 januari var alltså en fantastisk dag för min älskade älskade emma blev mamma. Obeskrivlig känsla och jag stirrar på korten på fina pojken varje dag flera gånger om dagen <3

Men idag mina vänner, idag är det 20e och den där lyckokänslan är som bortblåst. Jag försöker att fokusera på det positiva och det jag är tacksam för här i livet. Typ att Nina och Jocke bjuder på sitt hem, till mig, som de (eller bara Nina) känt i några månader... Fina människor! Det känns lite som att vi känt varandra i flera år, tjejen får mig att skratta, jämt, hon är söt och hon förstår mig. Tack som fan iallafall! Sen har vi underbara frida och Thomas som skämmer bort mig med mat och varma ord, hon förstår mig oxå. Och så har vi mamma och pappa som låter mig "bo" här hemma (ämbarbo) trots att jag är inne på mitt 23e år här i livet, har egen lägenhet och ett eget lån. Min äldsta storebror, den äldsta av mina storebröder, fina Mikael och hans barn, - mina barn. Ja.. Min fantastiska klass som ställer upp i vått och torrt, som pushar och kramar en när det behövs, bjuder en på middag eller tvingar mig att plugga fast att jag vill prata om rosa elefanter. Tack vänner, tack livet.

Nå, det var det positiva som blommade upp i mitt huvud. Nu har vi den där förbannade svarta sidan av min hjärna, det som spökar där är den där snubben jag levt med i ca 6 år. Alla tankar. Minnen, plötsligt är det dom finaste som finns (?). Ja, alltså de få fina minnen som finns. Vad gör han, vad händer om man ses... Bara en gång? Kanske få röra lite på dom fina underarmarna... Tvinga han att duscha för det luktar garage och svett.. Tvinga han att blanda ett glas samarin medan jag ligger kvar i sängen, bara för att jag kan. Ja, åka bil en hel natt så att man luktar någon äcklig wonder-gran-vanilj-melon-lukt.. Pussas i en soffa.. Mm, tvi tvi tvi! Replace this fucking stupid thoughts. Tack och adjö.

Det är en enda stor bearbetning att försöka leva på egen hand. Svart på vitt, det är bland det värsta jag vet faktiskt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0